Det som i dag är Zimbabwe har varit plats för flera stora kungadömen och stater men det var först efter kolonialtiden som landet bildades i dess nuvarande form. Under 1880-talet var Zimbabwe en brittisk koloni under namnet Sydrhodesia och 1965 blev den före detta kolonin självständig under namnet Republiken Rhodesia som sedermera bytte namn till Zimbabwe.
Zimbabwes historia börjar för flera tusen år sedan och befolkades ursprungligen av San-folket som var där redan för flera tusen år sedan. Forskare tror att området började att bosättas av boskapsskötare runt 150 före Kristus som tog till området från norr. Dessa boskapsskötare talade språket Bantu och runt år 400 hade de etablerat både jordbruk och små byar.
Runt år 900 började människor från Zhizo-stammen flytta in i södra Zimbabwe för att också bedriva boskapsskötsel och jaga elefanter. Elfenben var under denna tid en värdefull handelsvara som försörjde de nya bosättarna. Handeln med elfenben sträckte sig hela vägen från Zimbabwe till det Persiska riket och till Indien.
Några hundra år senare började ytterligare en folkgrupp emigrera in till området. Denna folkgrupp var av västra Shona och bosatte sig primärt i de södra delarna vilket fick många människor från Zhizo-stammen att antingen flytta vidare eller att integrera in sig med det nya folket. Shonafolket skapade kungariket Mapungubwe som tros ha haft mellan 1500 och 2000 invånare. Detta kungarike följdes av fyra till innan britterna koloniserade området år 1889.
Sydrhodesia
Brittiska soldater koloniserade området i slutet på 1800-talet och år 1923 bildades Sydrhodesien som sedermera skulle komma att kallas Zimbabwe. Koloniseringen var blodig och ursprungsbefolkningen utsattes för grova övergrepp av britterna. Britterna etablerade också en typ av kastsystem baserat på ras för att kontrollera ursprungsbefolkningen. Detta system baserades på medborgarskap och priviligierade den vita befolkningen där många offentliga ytor endast fick användas av vita.
Under denna period konfiskerades också land från ursprungsbefolkningen och höga skatter tvingade många att istället börja förvärvsarbeta för vita inne i städerna. De jobb som ursprungsbefolkningen fick ägna sig åt var närmast slavarbete i gruvor, jordbruk och i fabriker.
I slutet på 1950-talet blev rösterna allt starkare för ett självständigt Zimbabwe och ny politisk organisation blev alltmer militant. Efter några uppmärksammade mord beordrade dåvarande säkerhetstjänsten att ledarna för oppositionspartierna skulle fängslas vilket gjorde att en våldsam konflikt blev oundviklig. År 1978 infördes demokratiska processer i Zimbabwe där nationella omröstningar för parlamentariskt styre införde och år 1980 röstades Robert Mugabe fram till den första premiärministern för det självständiga Zimbabwe.
Det moderna Zimbabwe
Den första tiden efter Zimbabwes självständighet var turbulent där flera politiska oppositionsledare arresterades efter att stora vapengömmor hittats i egendom tillhörande nyckelpersoner inom dessa parter.
I slutet av 1980-talet började studenter protestera mot korruptionen inom landet och att svarta skulle bli mer inkluderade i ekonomin. I samband med dessa protester krävde också IMF reformer för att landet skulle få fortsatta lån, detta resulterade i att Zimbabwe införde landreformer där land konfiskerades från mer än 3000 vita landägare. Efter landreformen stod Zimbabwe inför stora ekonomiska problem och år 2008 hade levnadsstandarden i landet minskat kraftigt med svält och svåra sjukdomsutbrott som plågade befolkningen. Zimbabwe har i dag fortfarande stora utmaningar inom landet vilket främst kan kopplas till ekonomin inom landet.
Zimbabwe har spenderat stora summor på utbildning vilket har resulterat i att läskunnigheten är hög inom landet och har idag den högsta i Afrika där 92 % av den vuxna befolkningen var läskunniga år 2010. Landet har också en ung befolkning där mer än hälften av landets medborgare är under 25 vilket gör att det finns stor potential för ekonomisk utveckling i framtiden.